Hur rädsla vrider ditt tänkande - och tre sätt du kan slå tillbaka

En hög, vaggig stege - och du i toppen.
En svart spindel med åtta håriga spindelben.
En clown - vilken clown som helst.

Rädsla kan vara ett bra överlevnadsverktyg. Men som ett sätt att leva? Det har några otäcka biverkningar.

I varje stressande eller hotande situation börjar din hjärna logga in detaljer och lägga till varningsetiketter. Du kanske inte märker den tiden - du är för upptagen med att hantera situationen - men senare, när du stöter på en detalj som liknar den hotande situationen, kommer du att hitta dig själv med svettiga handflator och ett racinghjärta. När den har utlöst manifesteras rädsla på ett av två primära sätt: som en kontinuerlig rädsla på låg nivå eller som en intensiv rädsla på hög nivå.

Ångest är den låga nivån, vardagliga, trädgårdsskalande typ av rädsla. Det är en uppmärksamhet mot potentiell fara snarare än ett svar på nuvarande fara. När du är orolig släpper din hjärna stresshormoner och blandar dina prioriteringar. Istället för att fokusera noggrant på en sak går du in i ett vaksamt skanningsläge.

Detta är verkligen användbart om du säger att du är på savannen och måste märka den klump av buskar som svänger innan lejonet hoppar ut. Det är inte så användbart om ångesten utlöses av tidsfrister, ansträngda relationer, ekonomiskt tryck eller en överbelastad inkorg. I dessa fall hindrar hyperlarmläget dig från att koncentrera dig, vilket är precis vad du måste göra för att lösa dessa ångestfrämjande problem.

Det fulla rädselssvaret är intensivt, vanligtvis kortlivat och har djupa effekter på din kropp och själ. Den första stora effekten är energiredirection. När rädsla kommer in blir överlevnad - snarare än hälsa - av största vikt. Din hjärna omdirigerar energi till nödvändiga överlevnadsfärdigheter, som syn och muskelrespons. Andra funktioner, till exempel ditt matsmältningssystem, sätts på.

Rädsla omdirigerar också ditt tänkande. Normalt tar sensoriska ingångar en lång, maklig väg genom din prefrontala cortex, där de utvärderas. Logiskt, abstrakt moraliskt och kreativt tänkande sker allt här. Rädsla ger dina sensoriska insatser en genväg, rakt till ditt emotionella, instinktiva centrum: amygdala. Här får du snabba, konkreta, reaktiva, specifika tänkande och känslomässigt eller instinktivt styrda beslut.

Du kan förmodligen se hur känslomässigt styrda beslut kanske inte är till hjälp när rädslan du möter är, till exempel, en arg chef eller en olycklig make.

Lyckligtvis finns det några åtgärder du kan vidta för att hindra rädsla från att kontrollera hur du tänker. Här är tre:

1. Erkänn rädsla med kroppsincheckningar.

Utför en enkel kroppsincheckning per timme genom att fråga dig själv, vad känner jag just nu? och sedan skanna din kropp, från huvudet till tårna. När du hittar något av, till exempel ansträngd syn, spända axlar, halsbränna eller ytlig andning, fråga dig själv, varför känner jag det här just nu? Om du kan identifiera källan till rädsla kan du sedan möta den medvetet och avgöra om det är ett verkligt hot eller inte.

2. Minska rädsla med buffertar.

Vardagliga situationer kan orsaka oändlig ångest som bokstavligen avaktiverar din hjärna från att göra koncentrerat, kreativt arbete. Lätt din ångest genom att bygga buffert i ditt arbete och ditt personliga liv. Ställ in mjuka tidsfrister några dagar innan de verkliga tidsfristerna. Lägg till övergångstid mellan möten, klienter eller evenemang. Schemalägg extra pendeltid. Så mycket du kan, utrymme dina skyldigheter och projekt så att din hjärna kan koppla av och göra sitt arbete bra.

3. Ansikte rädsla med kontrollerade upplevelser.

För definierade triggers, den distinkta rädsla du vet att du har, kan du långsamt träna dig själv att hantera dem bättre. Inget extremt; besluta bara om en enkel åtgärd du ska göra istället för att frysa nästa gång du stöter på avtryckaren. Frysning är kroppens första, automatiska svar. När du tvingar dig själv att göra en annan åtgärd istället, tränar du långsamt in din hjärna för att svara på den rädslan på ett annat (mer produktivt) sätt. Med tiden får din hjärna veta att denna utlösare inte är en oförutsägbar fara utan en hanterbar, om obehaglig, situation som du kan hantera.

Att vara medveten om rädsla kan hålla oss inlåsta i den. Men när du vet hur rädsla känns, ser ut och gör din hjärna, kan du börja ta kontrollen.

Lite stress är bra, för mycket stress är dåligt och att förstå det kan vara allt. Det finns ingen undkommande oro varje dag, så lära dig att utnyttja den.